Music

Mello Madness

1230020_626614234050751_480652506_nDå var det dags igen.

Dags att plocka fram lördagsgodiset, koppla in laptopen till TV-skärmen, slå på SVTPlay, se till att familjen är online på Whatsapp och bänka sig framför Melodifestivalen. Frågar polarna varför man inte kommer till puben låter man helst bli att svara.

Här i Storbritannien är Melodifestivaltittanden en ensam historia och det är en jäkla tur att flickvännen har haft tålamod nog att sätta sig in i vad den svenska hajpen egentligen handlar om för resten av britterna bryr sig inte ett skvatt. Vi är freaks i deras ögon.

Let me explain.

Storbritanniens bidrag till Eurovision Song Contest a.k.a. Årets Största Händelse presenterades i måndags (en måndag!) kväll genom en kanal som endast nås om man först väljer BBC 1 och man sedan trycker på en röd knapp på TV-lådan. (Jag vet, jag fattar inte heller.)

I år har BBC valt att testa ett nytt spår genom att utse en ”up and coming” artist istället för en gammal stofil som tidigare år – Engelbert Humperdnick och Bonnie Tyler gjorde ju oväntat nog inte alltför bra ifrån sig. Men inte bryr sig folk för det.

Låt mig också klargöra att årets talang, Molly Smitten-Downes, alltså har utsetts (håll i dig nu) helt utan omröstning eller folklig inverkan. Och britterna är lika ogiltiga för det. Tänk på det nästa gång du skriker högt för att du råkat rösta på Oscar Zia.

Med andra ord: Shit, svenskar, chilla! Sluta upp med att gnälla på Melodifestivalen för i England väljer någon BBC-snubbe deras Eurovision-bidrag helt utan flöjtbål, genusöverskrivande uttryck eller telefonomröstning! (Ingen internationell jurygrupp heller, ifall du undrade).

Kan du föreställa dig detta i Sverige? Trodde väl inte det. Visst, folk har varit besvikna på årets Mello och tittarsiffrorna har visst dalat, men alltså det här är väl ändå next level?

Varför håller de på detta viset, britterna? Man kan ju undra. Jag har i åratal försökt övertala mina engelska vänner om vad de missar när de varje vår struntar fullständigt i både Melodifestival och Eurovision. Men de bara skrattar.

Britterna tror nämligen att alla hatar dem och att det är därför som de inte får några röster (stackars lilla Storbritannien!). Istället för att försöka bättre garvar de bara högt åt tävlingen och så skyller de deras 0-poängare på Europas politiska röstning (vaddå, jag trodde bara att Cypern och Turkiet gillade varandra sjukt mycket?).

Alltså, vi svenskar kanske tar det här med Mello-demoktrati lite väl långt med alla hundra tusen omröstningar och andra chanser men nog sjuttom väljer jag telefonkö och röstfusk över ingen röst alls. Blame It On The Disco men det är Melodifestivalen To The End, baby.

P.S.Tips om hur jag kan övertala britterna om magin bakom Melodifestivalen mottages tacksamt – och här krävs krut och kanoner. När jag pitchade en artikel om fenomenet Eurovision till The Guardian tyckte de att det var för nischat. Huh? Det måste ju vara britterna som är konstiga, inte vi. Eller?

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s